Tobias IR-port

... började egentligen inte förrän på onsdagen, men vi (egentligen bara fem av oss åtta; jag, Emma S, Emil,, Anna och Jojjo) bestämde oss för att vara där i god tid och åkte alltså iväg redan på tisdag eftermiddag. Jag minns inte riktigt klockslaget, men runt tre tror jag att det var. Jag blev upplockad i Kungsör, de andra kom från Eskilstuna, och så åkte vi till ICA Maxi utanför Örebro och handlade mat. Alldeles för mycket mat skulle det senare visa sig.

Runt halv sex kom vi i alla fall fram till campingen, där Sporrongarnas morfäder var med husvagnen vi skulle få låna. Vi satte upp förtält och gick sedan en bit därifrån och satte upp gristältet där hälften av oss (inte jag) skulle sova.

Någon timme senare var vi klara, och vi satte oss i förtältet och kände oss väldigt nöjda. Vi åt lite kräm och gick sedan för att träffa en kompis till Emma. Det slutade med att vi satt i förtältet med fyra nya vänner långt in på småtimmarna. Frizon hade artat sig bra redan innan det börjat.

På onsdagen vaknade vi inte alltför tidigt, och undrade om det hade varit så smart att vara vakna sent innan festivalen faktiskt börjat. Vi åt frukost och lunch, och framåt två gick vi för att köa till insläppet. Vi hamnade på en andra plats i kön. De före oss hade varit där flera timmar innan, men man kände sig ändå lite stolt över att åtminstone nästan vara först. Det dröjde kanske en halvtimme, kön växte bakom oss, och helt plötsligt kommer en funktionär och säger: "För er som redan har biljett har vi en kö därborta (pekar nedåt kön)." Hela kön vänder och vi kommer plötsligt sist.

Det gick ändå ganska smärtfritt, och bara några minuter senare hade vi våra band på armarna. Då kom de andra (Emma B, Cajza och Malin), och det dröjde inte länge förrän vi alla var inne på festivalområdet. Vi gick runt och kände på stämningen och såg det första bandet, Wonderland, spela. Det var väl sådär, men det kom fler, bättre band.

Vid sju var det dags för den första gudstjänsten. Och ni som automatiskt blir uttråkade så fort ni hör ordet gudstjänst, eller kyrka för den delen, kan tänka om. Tänk er en lada. En stor, ja nästan gigantisk, lada med massor med bänkar fullproppade med ungdomar. Tänk att ladan är så stor att det behövs flera storbildsskärmar för att de där bak, och där fram, ska se scenen. Lägg sedan på ett sexmanna lovsångsteam som har extremt bra lovsång i skjortärmen, och en talare som verkligen får fram det han ska säga, och gör det med en stor portion humor. Trots att temat är döden.

Kvällen fortsatte sedan med en dos hiphop - min kusin spelade i Bildatältet - och Ladankonsert. Ayiesha Woods från det stora landet i väst spelade. Helst okej. Och senare såg vi Guds Clown, en väldigt rolig ståuppkomiker. Har ni t.ex. tänkt på att FRA inte behöver vara dåligt. Nej, för de blir ju äntligen den där som lyssnar, när ingen förstår. Och alla som bloggar: Vem läser de här bloggarna? Nu finns det EN som gör det. FRA.

Torsdagen bjöd på det första bibelstudiet, workshops (som jag missade) och mer bra musik. Bandet jag hade sett fram emot mest (Tupelo Honeys) skulle spela denna dag, men ställde in. Jag vet fortfarande inte varför. Men, det gjorde inte alltför mycket, för kvällen hade att bjuda på ett stort namn: Blindside. Kön började redan när gudstjänsten slutade, och själv gick jag dit en timme innan. Då var kön redan ett hundratal personer lång, och under timmen som gick växte den mångdubbelt. Men vilken konsert sedan. Ni som inte var där missade verkligen något. En signerad t-shirt fick jag med mig hem också. Finfint.

Efter Blindside, som för övrigt hade krockat med Tupelo Honeys, bar det av med några nyvunna vänner från Stockholm till Virustältet och baktaktsfest. Gott, gratis te och skönt gung bidrog till att göra detta till den bästa natten uder hela Frizon.

Från fredagen kan jag berätta om Farbror Tobias (snyggt namn, jag vet), en improvisationsteatergrupp som gjorde (hör och häpna) improteater. Extremt kul! Vidare var Ladankonserten Newworldson, från Canada. Kolla upp dem på Youtube, speciellt ett coolt trumsolo. Starfield var också bra, och också från Canada.

Lördagen, den sista, var inte dum. Elefant gjorde sin bästa konsert någonsin, och både band och publik var helnöjd. Så också jag. Farbror Tobias uppträdde återigen, den här gången med 2008 års improviserade melodifestival. Helt sjukt. Otroligt kul. Och bäst av allt: Min kusin och hans fru var med, och Linda, min "kusinfru", vann med låten "Du ska få en traktor utav mig". Sedan såg jag Bengt Johansson i Hemlandssångertältet, och gick och fikade med Andreas, Rasmus och Cajza. Efter en intressant teologisk diskussion gick vi sen och såg på Davaj, ett band med percussion, fiol, dragspel och kontrabas (kanske något mer, men jag minns inte så noga). Hur som helst lät det fantastiskt.

Som avslutning gick vi lämpligtvis på avslutningskonserten: Thomas Andersson Wij i Magasiet. Bra, men kvavt efter alla tidigare band som spelat där. Alltså slutar det med att vi hamnar utanför lokalen med en hel hög kompisar, vänners vänner, vänners sysslingar, osv. Trevligt har vi tills en funktionär kommer och säger att vi måste gå. Tråkigt värre.

På söndagen är det avslutningsgudstjänst och ihoppackning. Vi har alldeles för mycket mat över. Såklart. Det är det som är konstigt: det är ju allmänt känt att man kan kompensera för sömnlöshet med hjälp av mat. Men vi sov inte mycket, rörde oss mer än normalt, och ändå åt vi mindre. Kanske jag äntligen har hittat något att skriva mitt specialarbete om?

Sammanfattningsvis var Frizonveckan nog den bästa det här året, trots att det regnade och trots att jag blev sjuk kort därefter. Nu pratas det om att det kanske inte blir något Frizon nästa år, EFK Ung har förlorat statsbidraget, och det får inte hända. Frizon är helt klart den bästa festivalen som finns, hur du än vrider och vänder på det. Så det så. Till sist vill jag också, på förhand, be om förlåtelse för eventuella stavvfell som smygit sig in, konstiga meningsbyggnader och andra saker som egentligen inte borde vara där. Frid!