Tobias IR-port

Två inlägg på raken med musik. Ja. Musik är bra. Men ni kanske är lite intresserade av mitt liv också? Jag ska försöka blanda bättre i framtiden. Jag lovar.

I förrgår var jag på bröllop. Min kusin Andreas gifte sig med Pia-Sofia. Det var en väldigt fin vigsel. Tyvärr har jag inga bilder, eftersom:

1. Jag inte kan koppla in kameran i den här datorn.
2. Jag inte gillar min kamera.
3. Jag inte hade med mig kameran till bröllopet, vilket beror på 1 och 2.

Så, jag ska försöka få tag i en bättre (läs ny) dator, och så småningom en bättre (ny) kamera. Tur då att man har ett jobb. Inkomster är bra när det gäller inköp. (Både inkomster och inköp börjar på ink. Så de hör ihop. Helt enkelt.)

Jobbet alltså:
Jag börjar komma in i rutinerna nu. Alltså ganska precis innan jag slutar. Men, då hinner det ju inte bli tråkigt. Och det är väl bra, antar jag. Men, jag känner redan nu att det kommer bli tråkigt att lämna alla boende. De är helt underbara! Man får sig verkligen ett gott skratt varje dag.

Och, så till sist: humorn som jag lovade i rubriken. Den syftade egentligen på mitt förra inlägg, den där med YouTube-filmen.
Titta på den.
Skratta.
Titta igen.
Och igen.
Och igen...
Sjung med.

"We talk about the issues, but we keeping it funky."

Som något sorts motargument till Thomas "Jag-är-glad-idag-vill-du-också-vara-glad?-inlägg" säger jag: Sån här musik blir man glad av. Och jag ska se dem i sommar. Gött.

Igår blev det inget inlägg. Jag var alldeles för trött. Idag är jag inte lika trött, men det blir bara ett kort inlägg.

Idag var ytterligare en dag på jobbet. Trevligt var det, men inte alls så mycket att göra; på eftermiddagen gjorde jag i princip ingenting utom att lösa ett korsord och ett halvt sudoku. Får göra klart det imorgon...

De boende har haft det bra, ätit gott (köttbullar och potatis var uppskattat av de flesta) och kunnat vara ute i det fina vädret. Allt är frid och fröjd.

Här är en länk som många seriöst borde fundera över att följa:

sv.wikipedia.org/wiki/Special:Inloggning

Helt allvarligt. Ni hittar mig här.

Idag var min första dag på Södergården, ett äldreboende här i Kungsör. Jag har gjort iordning mat, diskat och matat mest hela dan, och: det är faktiskt riktigt roligt! Men inte bara roligt. Det är svårt att beskriva, men jag tror att det här (jag ska jobba i två veckor) verkligen kommer ge något. Men det är tröttande också, om inte annat så borde ni märka det på min text. Jag får i alla fall för mig att den inte alls är så vaken.

Hur som helst: Jag tar inget ansvar för det här inlägget. Peter tvingade mig. Däremot vill jag tacka honom för att han håller (får mig att hålla) bloggen vid liv. Tack.

Jag har bestämt mig för att jag gillar den här bloggen, och att jag inte ska byta bara för att "återuppliva" bloggandet. Det funkar liksom inte. Så, jag ska försöka skriva lite här lite mer än jag gjort de senaste veckorna. "Det borde väl inte bli så svårt?" säger du. "Heh" säger jag. Men att försöka duger.

Den senaste veckan har jag tillbringat i landets sydligare delar; på västkusten närmare bestämt. Först ett par nätter i tält som, tro det eller ej, var bättre de gånger det regnade och inte var strålande sol. Det är en upplevelse att sova på luftmadrass i en alldelses för fuktig sovsäck när regnet öser ner utanför (och till viss del in), men det är en helt annan upplevelse att vakna och upptäcka att solen har lyst på tältet i flera timmar, och att luften där inne är varmare än i en bastu. Och i en bastu ligger du inte i en sovsäck.

Resen gick sedan vidare till kusin Johan och hans fru Linda. Vi sov i deras nyinköpta hus, och med det som utgångspunkt hälsade vi på fler släktingar. Riktigt trevligt, då jag har en väldigt trevligt släkt. :-) Och det var väl där i krokarna som det hände: min pappa bröt benet. Bara sådär. Han föll i princip från stående. Så kan det gå.

Pappa åkte in på sjukhuset, och alltså fick vi stanna längre än planerat hos Johan och Linda. Och det var de glada för; då kunde vi nämligen hjälpa dem med huset. Så jag har stått och målat tak medan min syster har sytt gardiner. Men vi jobbade inte bara; vi spelade både brädspel och på det halvstämda pianot, som pappa börjat stämma (med en skiftnyckel) innan han bröt sig. Övningsköra är inte så svår som den låter. Vi var också på Erikshjälpen, en secondhandbutik i Vargön. Jag hittade en mandolinbanjo för 45 kr. Ett kap, även om "stallet" (i metall) var avbrutet på fyra ställen.

Så, idag, kom pappa med sjuktransport, hoppandes på kryckor. Vi åkte hem igår, bland annat med ett snabbt besök på Ikea. Det mynnade i en glasskål och ett par ramar, bland annat. Då var det lite tur att inte ha pappa i bilen. Den blev ganska fullproppad ändå.